6 månader gammal..
..om några dagar, och idag slog det mig att lilleman faktiskt har blivit riktigt stor! Titta bara:
De första dagarna efter att Zelda tagits bort (usch, känns fortfarande så hemskt att skriva!) så var Alfons ganska förändrad när vi var ute. Han höll sig hela tiden väldigt nära oss och gjorde knappt några ruscher alls.. Men det börjar släppa nu, han vågar mer och mer och självförtroendet växer! Kul att se!
Från att Alfons nästan försvann in i fåtöljen..
..så är det nu fåtöljen som försvinner in i Alfons!
De första dagarna efter att Zelda tagits bort (usch, känns fortfarande så hemskt att skriva!) så var Alfons ganska förändrad när vi var ute. Han höll sig hela tiden väldigt nära oss och gjorde knappt några ruscher alls.. Men det börjar släppa nu, han vågar mer och mer och självförtroendet växer! Kul att se!
Minnesgalleri för Zelda
Idag känns det något bättre, det känns fruktansvärt tomt här hemma, även om Alfons gör sitt bästa för att fylla ut tomrummet. Faktumet att Zelda inte lever längre har ännu inte sjunkit in helt utan det känns som en hemsk dröm som man hoppas vakna ur snart samtidigt som man innerst inne vet att det aldrig kommer att hända.
En väldig lättnad i sammanhanget är Alfons, som gör att vi skrattar mitt i eländet. Han är numera fruktansvärt bortskämd och sönderkelad eftersom han numera även får den kärlek vi tidigare gav till Zelda. Jag vill minnas Zelda som den underbara, goa, arbetsvilliga, fjäskiga, tiggiga, bolltokiga hund som hon var och lägger därför ut ett galleri med mina favoritbilder på Zelda som visar några av hennes underbara sidor. Vi kommer aldrig glömma henne och det är skönt att hon lever kvar till hälften i Alfons!
Vår välfotograferade lilla dam springer nu på de evigt gröna ängarna tillsammans med Lowis!
En väldig lättnad i sammanhanget är Alfons, som gör att vi skrattar mitt i eländet. Han är numera fruktansvärt bortskämd och sönderkelad eftersom han numera även får den kärlek vi tidigare gav till Zelda. Jag vill minnas Zelda som den underbara, goa, arbetsvilliga, fjäskiga, tiggiga, bolltokiga hund som hon var och lägger därför ut ett galleri med mina favoritbilder på Zelda som visar några av hennes underbara sidor. Vi kommer aldrig glömma henne och det är skönt att hon lever kvar till hälften i Alfons!
Vår välfotograferade lilla dam springer nu på de evigt gröna ängarna tillsammans med Lowis!
Ett fruktansvärt besked
Zelda har varit dålig och spytt från och till i ett par veckor, och eftersom hon har varit helt bra mellan varven så har vi inte sökt hjälp för det, men igår kaskadspydde hon och då jag tog pulsen på henne hade hon en puls på 220, vilket gjorde att jag blev livrädd och direkt kontaktade veterinär. Vi fick en akuttid på Nordvärmlands smådjurspraktik och åkte dit för diverse undersökningar och prover. Hela tiden låg PNP med i bakhuvudet, det var vår stora skräck. Vad som helst var bättre än PNP, med tanke på alla valpköpare, och allt som kommit fram i efterhand om PNP i Zeldas släkt.
På smådjurskliniken visade proverna på förhöjda värden på lever och vita blodkroppar, och efter röntgen med kontrastvätska framkom det att ingenting av vätskan hade passerat magsäcken. Tack och lov var hennes njurvärden helt normala, och veterinären utesluter helt någon njuråkomma. Veterinären trodde att det antingen var en tumör eller något främmande föremål som låg och täppte till och rekommenderade att hon öppnades upp för att se efter vad det kunde vara. På grund av hennes höga puls ville de inte söva henne under gårdagen, utan vi fick åka hem för att komma tillbaka kl 9 i morse.
En dryg timme efter att vi lämnat henne hos veterinären ringer hon och säger att Zelda har en förträngning i nedre magmunnen, vilket gör att ingenting kan passera vidare till tarmarna. Veterinären säger att det inte går att åtgärda och rekommenderar direkt avlivning. Så det var slutet för vår underbara lilla vovve. Trots det fruktansvärda, ofattbara som vi fortfarande inte har kunnat förstå helt, att vår Zelda inte finns längre, så får vi ändå vara tacksamma över att hon inte drabbats av PNP och att vi har vår lille Alfons kvar. Vi har hela tiden varit ärliga mot valpköpare och ser ingen anledning att ljuga om dödsorsak, men har ni trots allt frågor, eller vill höra diagnosen med egna öron ber vi er att vända er till Nordvärmlands smådjurspraktik.
R.I.P vår goa Zelda
050624-090321
På smådjurskliniken visade proverna på förhöjda värden på lever och vita blodkroppar, och efter röntgen med kontrastvätska framkom det att ingenting av vätskan hade passerat magsäcken. Tack och lov var hennes njurvärden helt normala, och veterinären utesluter helt någon njuråkomma. Veterinären trodde att det antingen var en tumör eller något främmande föremål som låg och täppte till och rekommenderade att hon öppnades upp för att se efter vad det kunde vara. På grund av hennes höga puls ville de inte söva henne under gårdagen, utan vi fick åka hem för att komma tillbaka kl 9 i morse.
En dryg timme efter att vi lämnat henne hos veterinären ringer hon och säger att Zelda har en förträngning i nedre magmunnen, vilket gör att ingenting kan passera vidare till tarmarna. Veterinären säger att det inte går att åtgärda och rekommenderar direkt avlivning. Så det var slutet för vår underbara lilla vovve. Trots det fruktansvärda, ofattbara som vi fortfarande inte har kunnat förstå helt, att vår Zelda inte finns längre, så får vi ändå vara tacksamma över att hon inte drabbats av PNP och att vi har vår lille Alfons kvar. Vi har hela tiden varit ärliga mot valpköpare och ser ingen anledning att ljuga om dödsorsak, men har ni trots allt frågor, eller vill höra diagnosen med egna öron ber vi er att vända er till Nordvärmlands smådjurspraktik.
R.I.P vår goa Zelda
050624-090321
Snösmältning + vit boxer = dålig kombination...
Alfons blir något fruktansvärt smutsig nu när vi är ute och går.. Zelda blir ju lika smutsig, men på henne syns det inte över huvud taget.. De flesta dagar nöjer jag mig med att torka av dem med en handduk men idag var jag så illa tvungen att duscha av dem båda två, till deras stora skräck.
Han ser ändå inte sååå smutsig ut...
Men till och med uppe på huvudet var det lera!
Tur att man har stora läppar som man kan ha som huvudkudde!!
Han ser ändå inte sååå smutsig ut...
Men till och med uppe på huvudet var det lera!
På promenaden märkte jag att Alfons kommit igen sig en hel del.. Han knappar in i hastighet på Zelda och han har även tuffat till sig och släppte inte pinnen, trots mammas skällande och jagande.. Efter promenaden och det ansträngande badet var det sova som gällde för bägge vovvarna.
Tur att man har stora läppar som man kan ha som huvudkudde!!
Länge sen..
Ser ni vem det är?
Det är ju såklart Zelda! Finns det något sötare än boxervalpar egentligen??
Även lillen här har vuxit till sig! Alfons är nu i stort sett lika hös som Zelda, dock något tanigare i kroppen. I helgen var de från varandra för första gången, Alfons var med Joel i Uddevalla och Zelda fick vara hemma hos mig. Nr de återsåg varandra fick vi verkligen bevis på att de faktiskt gillar varandra, de var som tokiga bägge två och hoppade, lekte och skuttade! Kul att det funkar så bra! =)
Det är ju såklart Zelda! Finns det något sötare än boxervalpar egentligen??
Även lillen här har vuxit till sig! Alfons är nu i stort sett lika hös som Zelda, dock något tanigare i kroppen. I helgen var de från varandra för första gången, Alfons var med Joel i Uddevalla och Zelda fick vara hemma hos mig. Nr de återsåg varandra fick vi verkligen bevis på att de faktiskt gillar varandra, de var som tokiga bägge två och hoppade, lekte och skuttade! Kul att det funkar så bra! =)