Flyttlängtan och skadeglädje!
Jag fick paket på posten igår med lite kläder och inredningssaker.. Som t ex nya gardiner som jag har tänkt ha i köket i nya huset.. Det känns allt lite tråkigt att de bara ska ligga och vänta i 2 månader till innan vi (jag) får hänga upp dem! För en gångs skull så LÄNGTAR jag tills det blir riktig höst.. (Vi får tillträde till huset 10:e november..) ;-)
Det har blivit bra mycket mer livat nu efter att lilla katten Sushi gjorde entré hemma hos oss. Jag har tyckt att hon gott kan sova på toaletten, (eftersom hon, liksom alla kattungar är superbusig, särskilt på nätterna) men Joel tycker att hon kan springa fritt.. Så i natt när hon fick springa fritt och härja som hon ville, så kunde jag inte låta bli att fnissa när hon hoppade upp i sängen och gick rakt över Joels ansikte.. Det hördes irriterade ljud och ord såsom "ajj, du kan ju inte gå över ansiktet, flytta på dig!" från Joels sida av sängen och jag fnissade så sängen guppade. Ju mer irriterade läten från andra sidan sängen, desto mer fniss från mig! Mig störde hon inte alls, för en gångs skull!
När vi sedan pratade om Sushi idag, sa Joel att han sovit dåligt för att Sushi stört så mycket.. Till exempel lägger hon sig tydligen rakt över hans hals och spinner så det brummar rejält! Ha ha! Vi får se hur länge han tycker att det är en bra idé att hon får härja fritt! ;-)
Småstadsskvaller
Här hälsar alla (visserligen är det bara 11 lägenheter, men ändå!) på varandra. De flesta, åtminstone de äldre, vill dessutom gärna stanna och prata.. Vilket är trevligt! Men det som är lite mystiskt är hur nyheter sprids. Jag tror inte att jag har sagt till någon mer än hyresvärden vad jag jobbar med. Ändå vet alla det! Det är ingen som har frågat om det. Däremot har de frågat mig jobbrelaterade frågor. Jag tror inte att någon frågat Joel heller vad han jobbar med.. Men ändå vet de! Likadant var det när vi sa upp lägenheten nu. Helt plötsligt vet alla grannar: a) ATT vi ska flytta, men dessutom b) VART vi ska flytta. De vet precis vilket hus det är, ha ha! Visst är det märkligt!
Det som ändå tar priset på skvaller är när vi för några månader sedan anmält till en mäklare att vi ville gå på visning på ett av mäklarfirmans hus. Detta hade vi sedan inte berättat för någon mer. Dagen efter kommer brorsan hem från jobbet och säger att någon på hans jobb kommit fram till honom och sagt "jasså, din syster är intresserad av huset i Fensbol". Hur i hela världen kan denna information komma fram?? Hur kan folk veta att vi är syskon över huvud taget?? Vi heter ju inte ens samma efternamn!!
Tolka mig inte fel nu, jag tycker faktiskt att det är lite charmigt att folk bryr sig så. Och så länge det gäller små triviala, positiva saker får de gärna skvallra på!
En liten ny familjemedlem.. :-)
Är du nyfiken på bilder från Alingsås-Göteborg med kusin Vicky och Coffe så finns bilder att beskåda på facebook.. :-)
Vi var väldigt spända på hur det skulle funka med Zelda och en liten kisse.. Men det funkar än så länge på så sätt att Zelda är überintresserad av Sushi, kan stirra på henne i timtal och smyger efter henne.. Hon har också stampat med bägge tassarna precis vid sidan av Sushi så att hon (och matte) blev livrädd(a)!!
Idag följde brorsorna med hem till oss på kyrkfika (och även säkert för att de ville kolla in Sushi.. ;-) )
Maja blev helt betagen i Sushi och skulle lyfta och "klappa" och locka på henne hela tiden.. Vi skrattade ganska gott åt henne..
Sushi på armstödet, sen Staffan, Jenny med Maja i knät och Andreas med Elias i famnen.
Orsaken till uppståndelsen: Sushi
Jag undrar just hur lång tid det kommer att ta för Zelda och Sushi att vänja sig vid varandra, och även hur lång tid det tar innan Sushi vågar röra sig fritt utanför badrummet.. :-S
Stopp för tjejsnack men fram för mer bad!
Nu har jag äntligen två veckors semester - underbart.. I alla fall om det inte vore för vädret som är precis lika "bra" som det varit hittills i sommar. Det är skrämmande vilken dålig sommar det varit. Som tur är har jag utnyttjat de få soldagar som ändå varit och jag har badat ganska mycket i sommar trots allt. Inte så konstigt kanske, med tanke på att vi har en härlig sjö 200 meter från huset!
Jag har dessutom alltid känt att vatten varit mitt andra element och tar alla tillfällen till ett dopp.. Den saken har ännu inte ändrats. Jag tycker faktiskt nästan att det är lika roligt att dyka, plaska, hoppa och göra kullerbyttor nu som för 10 år sedan. Det skrämmer mig lite. Ska jag aldrig växa upp och mogna? Tänk om jag fortfarande tycker att det är lika roligt om 10 år och tillbringar mer tid i vattnet än eventuella framtida barn.. De kommer säkerligen tycka att det är högst pinsamt med en mamma som plaskar runt och gör diverse fula hopp från bryggan. Oh well, den dagen, den sorgen.
Jag känner en smygande huvudvärk och inser att jag inte fått i mig morgonens ranson av kaffe än - ve och fasa! ;-) På återseende - i dagboksform!