Den enes bröd...

Igår var jag extremt uppåt. Beskedet att Zelda verkligen var dräktig och att hon dessutom hade fullt med små bebisar i magen gjorde mig riktigt glad och...STOLT på nåt märkligt sätt. Jag utvecklade nästan moderskänslor för hennes ofödda småttingar. Men - när allt är så bra så måste givetvis något hända som lägger sordin på stämningen.. Vi har ju lilla Sushi också, som emellanåt är ute på nätterna. Men ÄR hon ute på nätterna så  står hon alltid vid dörren och skriker när man går upp på morgonen. Skulle hon inte göra det så är hon som en hund och kommer när man kallar på henne.. Men inte idag. Idag stod det ingen liten kisse vid dörren, och jag vet inte hur många gånger jag har lockat på henne - utan resultat. Jag och Zelda har varit ute och letat i dikeskanterna och där var hon tack och lov inte.. Men faktumet kvarstår att det finns gott om vilda rovdjur här.. :-( Hoppas och längtar tills min lilla gosekatt kommer hem, OM hon nu kommer hem.. :-(

Kommentarer
Postat av: Eva

Nääääääää? åh.. Stackars! Vad ledsen jag blir! Har ju nästan precis varit med om detsamma =( massa kramar till er och hoppas ni hittar kissemjauen!

2008-09-05 @ 11:58:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback