RBCK

Själv saknar jag massor med saker; kompisar, städer, jobb (!) och liknande som man en gång träffat oftare/bott i/jobbat med.. Jag saknar ju som bekant Basel; förmodligen världens bästa stad, men jag saknar även Lund och i viss mån Växjö. Och Jönköping är det alltid lika skönt att komma hem till. Städerna och kompisarna kanske man kan ha viss förståelse för att man saknar med nostalgi i minnet.. Men jobb... Sanningen är att jag faktiskt saknar att jobba i vården ibland. Jag stortrivdes på demensavdelningarna och sommaren 2003 var ju bara för skön! Alla goa människor som jobbade och alla fåniga "hyss" vi hittade på!! Som när jag och Christian fick för oss att jobba på knä en kväll.. Fånigt och meningslöst - javisst, men det förgyllde kvällen och blev ett minne för livet! Men icke att förglömma från vården: alla underbart mysiga små tanter och farbröder som bodde på avdelningarna - och alla roliga saker man fick höra!! Mitt bästa exempel är något som en go liten dam sade. Hon hade vissa problem att formulera sig och orden kom inte alltid ut rätt.. Denna kväll var hon på sitt allra bästa och soligaste humör och strålade mot mig med hela ansiktet. Det lyste verkligen av tacksamhet. Så log hon, lade huvudet på sned och sade till mig "Du är så......" Sedan satt hon tyst en stund och rynkade pannan och funderade på vilket ord det var hon sökte, sedan kom fortsättningen: "...äcklig!" Jag tror det dröjde 10 minuter innan jag och kollegan kunde jobba vidare. Vi skrattade så vi grät, och stackars tanten som inte förstod vad hon sagt som var så roligt, skrockade med lite artigt. DET kan jag sakna! Men då kan man förstås alltid tänka på vad man har nu.. Jag stortrivs verkligen med jobbet jag har nu med! (Men det är lite svårare att skriva om roliga saker som inträffat.. Mycket är ju av känslig natur, därför är jag väldigt restriktiv med vad jag skriver om jobbet..) Men för att återgå till saknad; nu kommer maken åtminstone hem snart, dvs en sak mindre att sakna! :-)