Spring för livet!

..även om det ibland känns som om du ska dö! Som idag. En ren och skär pina, från första steget till sista.. Jag ska inte ljuga på något sätt. Löpning kan vara alldeles alldeles underbart och nästan euforiskt, men ibland kan det vara "living hell". Och det var det idag. Som om det inte räckte att det var fruktansvärt jobbigt och plågsamt så hände det här efter en knapp kilometer in på milspåret:


Tjällossning?

Ärligt talat.. Hur sugen blir man på att fortsätta springa då? Det var grus överallt inuti skon, och den vägde (upplevelsevis) 2 kg mer än högerskon. Behöver jag tillägga att rundan fortsatte med att bägge fötterna ganska strax blev dyngsura så att vatten kramades fram mellan tårna för varje steg och att jag nästan ramlade efter att ha halkat på en isfläck. Ljuvlig löpning? Och ändå fortsätter man.. Konstigt!!



Jag vet att jag spytt galla förut..

..över haremsbyxan.. Men ärligt! En bild säger mer än tusen ord sägs det...

Tight över vaderna, gigantisk över rumpan och ner över låren. Det påminner mig om en kamel som gick på stranden i Egypten med en påse under magen som den uträttade sina behov i.
Haremsbyxan ser helt enkelt ut som om man går omkring med en bajsfylld blöja. Usch! Hoppas verkligen att det inte är en trend som kommer smitta ner många! Sluta vara så trendkänsliga och modemedvetna och se hur plagget ser ut egentligen! *Klöks*

Byteshandeln är tillbaka!

Här i byn där vi bor så vet jag inte riktigt vart man får tag på vissa saker man behöver.. Som t ex små platta runda batterier, som behövs till mitt pulsbälte.. Så inför mammas och pappas besök igår så bad jag mamma att köpa med ett sådant batteri till mig. Jag skrev ett sms som ungefär löd: "Hej! Kan du om du hinner köpa ett batteri till mitt pulsbälte, ett CR32? Vi kan byta jämnt mot ett 6-pack med egna hönsägg? :-) Kram!"

Mamma berättade när hon kom upp igår att hon gått till en affär och frågat efter batteriet. Hon kom inte ihåg vad beteckningen på batteriet hette och hade inte heller med sig sina läsglasögon, så hon sträckte helt enkelt över telefonen till killen i kassan och bad honom läsa själv. När han läst sms'et så tittade han ganska skeptiskt på mamma och sade:
"...men ett sexpack hönsägg kostar väl inte 24 kr?"
"Nej", sa mamma glättigt, "men det är ju från egna höns på gården".
"Jaha.. ehhmm.. Har du med dig äggen?" frågade killen i kassan, varpå mamma började skratta. Han trodde alltså att det var han som skulle få äggen i utbyte mot batteriet! Ha ha ha! Otroligt kul att han till och med verkade gå med på det eftersom han faktiskt frågade efter äggen! Det kanske är byteshandeln som är framtiden??? :-)

------>