RBCK

Nu är det bara en vecka och en dag kvar innan den efterlägtade höstresan till Turkiet! :) En vecka med bad, sol, god mat, mycket läsning och att bara kunna lata sig (med tanke på att marathon är veckan efter kanske det blir lite träning med i och för sig..) Längtar verkligen efter nästa lördag.. Det är detta som ska bli mitt tillfälliga hem i en vecka:

(Bilderna lånade från Ving's hemsida)

Inte så illa va? :)

 

..och aldrig har jag haft så mycket att fylla dem med; förutom jobb, hus och hund som kräver viss uppmärksamhet så spär jag dessutom på med marathonträning, universitetsstudier och kurs på studiefrämjandet. Och ändå hinner jag bli frustrerad. Ha ha. Det är konstigt att vilja att tiden ska gå fort samtidigt som man vill att den ska stå still? Men det är klart, jag är ju lite konstig med.. :S

Löpträningen går iallafall bra, även om jag skulle vilja utöka träningsmängden till 4 pass i veckan (har inte riktigt orkat med det än) så går de pass jag gör förvånansvärt lätt. Snart smäller det dock - en månad kvar nu, iiihhh... Snacka om att (de dåliga) tävlingsnerverna redan börjar göra sig påminda. Bäst att gräva ner sig i kurslitteraturen igen och glömma allt vad nummerlappar, tunga steg, dåliga tankar, vätskekontroller och liniment heter! ;)

Nu ska jag nörda in mig lite, men jag älskar att köpa nya löparskor. Ser alltid fram emot att testa dem! :) Såå, i fredags var det dags igen efter veckans långrunda, att prova ut och köpa skor. Denna gång blev det hos Lasses hälsa och kost, där jag inte bara fick ett par skor, utan även löfte om hjälp att hitta bra asfaltsfriarundor här uppe, (han har själv bott här och har bra kunskap i området.) :)

I alla fall. Denna gång blev det trots mina lovord, inga Saucony. Saucony är otvivelaktigt mycket mycket bra löparskor, åtminstone för mina fötter, men denna gång blev det ett par amerikanska New Balance istället, närmare bestämt 1063. De var på erbjudande, och med mina nyss avverkade 27 km i benen och fötterna så gladde sig fötterna över att prova en förändring. Så sagt och gjort, New Balance är det som gäller de nästkommande 100 milen. (Eller 97.3 om man ska vara exakt ;) )

Har bara testsprungit dem en gång, en 17 km runda, men är mycket nöjd hittills!

Den ökade träningsdosen har fått mina muskler att bli ovanligt trötta och lite ömma, så jag funderar på en extra vilodag idag. Får se vad kroppen säger efter en powernap! :)

Äntligen tycker jag faktiskt att jag titulera mig långdistanslöpare! :) Det kanske en del tycker att jag har kunnat ett bra tag, men för min del kom genombrottet idag! Långrunda på 27 km. Aldrig sprungit mer än 21 km på ett träningspass tidigare, men tränar man för marathon så gör man! Växjö 17 oktober - då gäller det! :) Jag var riktigt på g innan jag gav mig ut idag, laddade med 3 vatten- och 2 saftflaskor, toalettpapper (alltid med), pulsmätare, solbrillor och även 3 små plommon! Så klarade jag det med, på 2 h och 36 min. :) Snittid på 5.44 min/km. Inte så illa va? Det värsta är ju att jag i min enfald och under mitt euforiska runner's peak tänkte att jag inte endast ska klara maran, jag ska komma på topp 5 också.. Vi får väl se hur det går med det!

Före långrundan, glad i hågen! :)

 

Och efter.. Mer död än levande!  :D

 

Jag - en långdistanslöpare. Gillar det.

 

 

 

 

5 veckor gick fruktansvärt fort! Men ack så skönt med så lång sammanhängande semester! Och vad mycket man hann med! Några dagar på Bolmsö, i Jönköping, på bröllop, ute och seglade, hemma och fixade och sedan förstås mina 10 dagar i Basel med Catta!

Jag älskar verkligen Basel. Det är nog den coolaste stad jag någonsin varit i. Stor, men ändå liten. Även om invånarantalet är ungefär det dubbla mot jönköping (Ca 166000 i Basel) så träffar man ändå alltid på de man känner. Kan tänkas vara för att vi alla hänger mest på gatan Steinenvorstadt, vad vet jag!?
Hur ska jag kunna förklara vistelsen i Basel egentligen? Vi kan börja med vädret. Att komma från 17 grader och sol och stiga ut i 35 grader och sol var som att gå in i en bastu. Men på ett bra sätt. Det var underbart att faktiskt få den sol och värme som man så väl behöver på sommaren. Tur att Rhen finns och tur att vi hade pool i lägenheten.
Sedan går vi över till kompisarna.. Mina vänner i Basel är fantastiska. Jag har inte träffat dem på 3 år, och det var som om vi sågs igår. Helt naturligt och bara otroligt kul att se dem igen. Sedan att jag och Catta lyckades få en ny bästa kompis som liksom blev som den tredje musketören var ju inte fel det heller. :)
Nöjesutbudet: kunde inte varit bättre. Basel city beach var en positiv överraskning. Att personalen på Starbucks hälsar och frågar hur det är när man kommer in, och personalen på Paddy's faktiskt säger "Hi Becka", plus att personalen på PW's kanske känner en FÖR bra är kanske ett gott tecken?!? Ha ha! Jag har skrattat så jag har gråtit och förevigat nästan varje sekund av vistelsen med min kamera.
Familjen: min spontana känsla var: hur kunde jag lämna dem? Visst, jag skulle inte vilja lämna Joel och bo med familjen igen, men goare familj får man verkligen leta efter. Jag var faktiskt lite snyftig när jag lämnade dem. Piero är helt underbar med sina små bus och upptåg och allt han vill att man ska titta på/göra tillsammans med honom. Och Michelle, så underbart söt, fnissig och bara genomgo! Ahhh!! Får man egna barn som blir hälften så goa så kan man verkligen skatta sig lycklig! Kortfattat: Underbar resa, men det var väldigt skönt att komma hem igen. Även om jag måste erkänna att planer så sakteligen börjar smidas för en ny resa, eftersom både David och Catta ska flytta tillbaks. Basel Fasnacht 2010? :D

"Vår" pool i mitten på taken till vänster.

 

Jag och "mina" underbara au-pairbarn

 

Staden i mitt hjärta! <3

 

Med min bästa vän och "tvilling"!!