alfons & enya

Zelda har varit dålig och spytt från och till i ett par veckor, och eftersom hon har varit helt bra mellan varven så har vi inte sökt hjälp för det, men igår kaskadspydde hon och då jag tog pulsen på henne hade hon en puls på 220, vilket gjorde att jag blev livrädd och direkt kontaktade veterinär. Vi fick en akuttid på Nordvärmlands smådjurspraktik och åkte dit för diverse undersökningar och prover. Hela tiden låg PNP med i bakhuvudet, det var vår stora skräck. Vad som helst var bättre än PNP, med tanke på alla valpköpare, och allt som kommit fram i efterhand om PNP i Zeldas släkt.
 
På smådjurskliniken visade proverna på förhöjda värden på lever och vita blodkroppar, och efter röntgen med kontrastvätska framkom det att ingenting av vätskan hade passerat magsäcken. Tack och lov var hennes njurvärden helt normala, och veterinären utesluter helt någon njuråkomma. Veterinären trodde att det antingen var en tumör eller något främmande föremål som låg och täppte till och rekommenderade att hon öppnades upp för att se efter vad det kunde vara. På grund av hennes höga puls ville de inte söva henne under gårdagen, utan vi fick åka hem för att komma tillbaka kl 9 i morse.

En dryg timme efter att vi lämnat henne hos veterinären ringer hon och säger att Zelda har en förträngning i nedre magmunnen, vilket gör att ingenting kan passera vidare till tarmarna. Veterinären säger att det inte går att åtgärda och rekommenderar direkt avlivning. Så det var slutet för vår underbara lilla vovve. Trots det fruktansvärda, ofattbara som vi fortfarande inte har kunnat förstå helt, att vår Zelda inte finns längre, så får vi ändå vara tacksamma över att hon inte drabbats av PNP och att vi har vår lille Alfons kvar. Vi har hela tiden varit ärliga mot valpköpare och ser ingen anledning att ljuga om dödsorsak, men har ni trots allt frågor, eller vill höra diagnosen med egna öron ber vi er att vända er till Nordvärmlands smådjurspraktik.