alfons & enya

Livet med en vit Boxer och en pälsad Perro sin pelo del Perú

Idag känns det något bättre, det känns fruktansvärt tomt här hemma, även om Alfons gör sitt bästa för att fylla ut tomrummet. Faktumet att Zelda inte lever längre har ännu inte sjunkit in helt utan det känns som en hemsk dröm som man hoppas vakna ur snart samtidigt som man innerst inne vet att det aldrig kommer att hända.
En väldig lättnad i sammanhanget är Alfons, som gör att vi skrattar mitt i eländet. Han är numera fruktansvärt bortskämd och sönderkelad eftersom han numera även får den kärlek vi tidigare gav till Zelda. Jag vill minnas Zelda som den underbara, goa, arbetsvilliga, fjäskiga, tiggiga, bolltokiga hund som hon var och lägger därför ut ett galleri med mina favoritbilder på Zelda som visar några av hennes underbara sidor. Vi kommer aldrig glömma henne och det är skönt att hon lever kvar till hälften i Alfons!




Vår välfotograferade lilla dam springer nu på de evigt gröna ängarna tillsammans med Lowis!

Vilka otroligt fina bilder!!



Joo, vet hur det känns att förlora en hund, tar ett tag innan det riktigt sjunker in..

Så bra att in ändå har Alfons kvar!!

Åh vilka fina bilder! :)

Stackars er! Vi tänker fortfarande på vår förra boxer, fast det är 2 år sen han dog. Och att vi nu har vår Cesar 6 mån.

Men ni har ljuvliga bilder kvar på eran Zelda, jag tittar in på din blogg ibland och njuter av fina bilder! kram

Fy va tråkigt! Vet hur det känns att mista sin älskade boxer. Det har gått drygt ett år sen vår Alfons hastigt gick från oss. Saknaden efter honom är fortfarande jättestor.

Jätte fina bilder! Finns ingen som en boxer som gör sig så bra på bild! Kram Anna