RBCK

Nu får det snart vara dags tycker jag! Längtar efter mina alldeles egna valpar, längtar efter att sova lite bättre på nätterna utan en orolig hund som står och flåsar mig i ansiktet, längtar till dess att alla orosmoment vid valpningen är över!!

Idag var första passet på nya schemat, vilket innebär fler, men kortare dagar. Jag klagar faktiskt inte. Det var superskönt att börja 8 istället för 7 och ganska underbart att få gå hem vid halv 4 istället för klockan 6!

Dagen förlöpte lugnt, men återigen förundras jag av vad:
a) människor tror att vi har för befogenheter
b) vad människor vill att vi ska utföra för arbete, dvs vad deras skattepengar går till.

Men man kanske inte kan förvänta sig så mycket. Trots allt, hur mycket vet jag om andra yrkeskategorier, civilingenjörer till exempel. Jag måste erkänna att mina kunskaper om vad en civilingenjör egentligen utför i sin yrkesroll är ytterst begränsade. Det kanske vore dags att plocka bort lite fokus från polisen i tv och filmvärlden och kanske fokusera på andra yrkesgrupper, t ex civilingenjörer, förskolelärare eller varför inte lokalvårdare? Sådana tv-serier skulle jag LÄTT följa! :-)

Jag tror det var någon gång när jag gick på mellanstadiet som sådana här bilder var som mest "inne". Men jag kan inte hjälpa det! Jag är fortfarande fascinerad! :-) Kan ni tricket? Ser ni vad det föreställer??

Nu får det vara nog!! Nu har jag haft ont i halsen och huvudet i en vecka, och smärtan har (förhoppningsvis) nått sin kulmen idag, när jag fick gå tidigare från jobbet eftersom det enda jag tänkte på jag på bästa sätt skulle kunna borra ett litet hål in i hjärnan som lättar på det extremt jobbiga trycket i huvudet! Så resten av dagen har jag tillbringat i sängen. :-( De få ögonblick som jag har varit vaken har jag sörjt över att jag inte kommer kunna springa Lidingöloppet. Jag hade verkligen sett fram emot det - hela paketet: sova i gympasal med andra goa löpare, gå på sportmässan, publiken under banan, målgång.. Detta har jag tränat 55 mil inför.. Och så ser jag allt raseras! Så sjukt tråkigt! :-( Så nya målet: händer inget oförutsett skulle jag vilja springa Lidingö Ultra i vår. Distansen? "Bara" 5 mil.. ;-)

Själv saknar jag massor med saker; kompisar, städer, jobb (!) och liknande som man en gång träffat oftare/bott i/jobbat med.. Jag saknar ju som bekant Basel; förmodligen världens bästa stad, men jag saknar även Lund och i viss mån Växjö. Och Jönköping är det alltid lika skönt att komma hem till. Städerna och kompisarna kanske man kan ha viss förståelse för att man saknar med nostalgi i minnet.. Men jobb... Sanningen är att jag faktiskt saknar att jobba i vården ibland. Jag stortrivdes på demensavdelningarna och sommaren 2003 var ju bara för skön! Alla goa människor som jobbade och alla fåniga "hyss" vi hittade på!! Som när jag och Christian fick för oss att jobba på knä en kväll.. Fånigt och meningslöst - javisst, men det förgyllde kvällen och blev ett minne för livet! Men icke att förglömma från vården: alla underbart mysiga små tanter och farbröder som bodde på avdelningarna - och alla roliga saker man fick höra!! Mitt bästa exempel är något som en go liten dam sade. Hon hade vissa problem att formulera sig och orden kom inte alltid ut rätt.. Denna kväll var hon på sitt allra bästa och soligaste humör och strålade mot mig med hela ansiktet. Det lyste verkligen av tacksamhet. Så log hon, lade huvudet på sned och sade till mig "Du är så......" Sedan satt hon tyst en stund och rynkade pannan och funderade på vilket ord det var hon sökte, sedan kom fortsättningen: "...äcklig!" Jag tror det dröjde 10 minuter innan jag och kollegan kunde jobba vidare. Vi skrattade så vi grät, och stackars tanten som inte förstod vad hon sagt som var så roligt, skrockade med lite artigt. DET kan jag sakna! Men då kan man förstås alltid tänka på vad man har nu.. Jag stortrivs verkligen med jobbet jag har nu med! (Men det är lite svårare att skriva om roliga saker som inträffat.. Mycket är ju av känslig natur, därför är jag väldigt restriktiv med vad jag skriver om jobbet..) Men för att återgå till saknad; nu kommer maken åtminstone hem snart, dvs en sak mindre att sakna! :-)

Nu börjar jag bli nojig! Jag har tränat som bara den iår, (okej kanske inte andra halvan av sommaren så mycket som jag hade tänkt, men bra mycket mer än vanligt) med målet att springa BRA på lidingö.. Och nu, sista veckan har jag fått ont i halsen och ont i huvudet.. Så pass att jag "överlever" dagarna med en "lagom" dos Panodil forte.. Så träning är det inte tal om nu direkt.. Men jag hoppas  hoppas HOPPAS att jag ska tillfriskna så att jag kan åka upp till hufvudstaden på fredag.. Annars har ju all träning varit i onödan! :-(
En sak som verkligen inte gör något bättre är att Zeldas dräktighet verkar vara så jobbig nu att hon stönar och suckar och har svårt att sova.. Så då låter hon inte oss sova heller.. Rätt vad det är slår man upp ögonen och tittar rakt in i ett par bruna ledsna hundögon.. Till råga på allt har hon börjat ta sig friheter, som att till exempel klättra upp i sängen! En sån liten fräckis! Jag hoppas att valparna ploppar ut snart, så jag får sova!!?? :-S

..och även denna gång är det EA games som ställer till det för mig.. Men spelet jag fastnar för denna gång är det nya spelet "Spore". "Spelet går ut på att styra evolutionen från mikroorganism till rymdfart och världsherravälde. Spelaren skapar sin egen varelse som sedan skickas till en global databas och kan delas med och spela mot andra spelares varelser. En originell del i spelet är att skaparna ger dig en ickevålds-möjlighet. Du kan faktiskt spela hela spelet utan att föra krig eller mörda andra varelser. Valet är helt upp till dig." (saxat från Wikipedia)
Jag har ännu inte kommit så långt, har bara precis tagit mig upp på land.. Men jag gissar att jag kommer sitta många timmar till framför Spore.. :-)

Det blev faktiskt "flyga drake" igår kväll och även om jag inte helt läst ut boken än så blev jag förvånad över hur väl filmen följde boken. Visst, det är mycket som utelämnats, och mycket av det som händer (och framför allt sägs) i filmen kanske man inte helt förstår om man inte läst boken.. Men oj vad den var bra! Så hemsk, tragisk och gripande så jag grinade flera gånger!! Se den! OCH läs boken!!

..eller the Kite Runner som den heter på engelska, det är boken jag läser just nu. Den är väldigt bra och gripande, rekommenderas varmt! Jag är rätt sugen på att hyra filmen ikväll dessutom.. Får se vad maken säger! ♥

Tänk dig en liten treårig indisk pojk. Tänk dig att samma indiske pojk träningslöper omkring 3 mil om dagen. Detta var sanning för Budhia Sing, som nu har hunnit bli 6 år gammal och sprungit en hel del, bland annat ultramarathon på distanser upp till 6 mil! Budhias tränare köpte Budhia för ca 100 kronor efter att pojkens far dött och började träna honom efter att han sett hur uthållig han var. Målet för tränaren var att visa för resten av Indien att barn klarar av så pass hård träning och "om de börjar träna nu kan kvala in i OS 2016".

Så hemskt! Låt barn vara barn! Låt dem springa om de vill, men 3 mil om dagen? Knappast!

Än är dock det inte helt klart.. Färgen bakom luckorna ska målas vitare, handtagen ska sättas på luckorna.. Men men.. Vad tycks om förändringen?

..skulle man nästan kunna kalla mig idag. Jag är på dåligt humör, så trött att jag nästan faller i bitar och har inte mycket ork eller lust kvar till någonting. Det tar sannerligen på krafterna med dagpass! Idag fick vi åka på en brand och jag chockades över hur folk flockades som hyenor runt branden. Det fanns ingen måtta på folks frosseri i andras elände. De flesta verkade tänka "Vad gör det om det jag blockerar vägen med bilen så att inte de andra bilarna eller räddningstjänsten för den delen kommer fram, bara jag får se/ta ett kort/ jag vet inte vad/ på elden!!" Jag blev faktiskt nästan äcklad av hur intresserade människorna var! Huu! Tur att det snart var hemdags för mig då, så jag slapp visa min mer och mer irriterade sida för någon! Ibland är det sannerligen svårt att hålla inne med bitska kommentarer!

Denna helgen tillbringar vi hemma hos mor och far i Jönköping. Pappa fyller år, så imorrn blir det kalas med släkten. Ska bli väldigt trevligt och det är som vanligt underbart skönt att va hemma hos föräldrarna igen. Men visst är det märkligt att man när man kommer hem till föräldrarna går in i nån sorts roll, där man genast regredierar ett par år och börjar bete sig lite grann som när man bodde hemma. På ett ögonblick går man från att vara 26 till kanske 17-18.. Detta faktum har slagit mig flera gånger tidigare, inte minst vid jul då alla syskon intar sina olika roller. Ganska komiskt egentligen! Kommer man aldrig växa upp helt?? (Eller är det bara jag som är konstig!?)

En tid med ideal av mycket kajalpenna, stjärnor under ögonen och armarna fulla av kedjor och andra armband svischar förbi när jag hör denna låt.. :-) Vad skönt att det är över, ha ha! Men BD är ju helcoola fortfarande förstås!

Igår var jag extremt uppåt. Beskedet att Zelda verkligen var dräktig och att hon dessutom hade fullt med små bebisar i magen gjorde mig riktigt glad och...STOLT på nåt märkligt sätt. Jag utvecklade nästan moderskänslor för hennes ofödda småttingar. Men - när allt är så bra så måste givetvis något hända som lägger sordin på stämningen.. Vi har ju lilla Sushi också, som emellanåt är ute på nätterna. Men ÄR hon ute på nätterna så  står hon alltid vid dörren och skriker när man går upp på morgonen. Skulle hon inte göra det så är hon som en hund och kommer när man kallar på henne.. Men inte idag. Idag stod det ingen liten kisse vid dörren, och jag vet inte hur många gånger jag har lockat på henne - utan resultat. Jag och Zelda har varit ute och letat i dikeskanterna och där var hon tack och lov inte.. Men faktumet kvarstår att det finns gott om vilda rovdjur här.. :-( Hoppas och längtar tills min lilla gosekatt kommer hem, OM hon nu kommer hem.. :-(

..varför min undertext är "a child of Taizé" så är det för att en man, (jag tror han var en tjeckisk präst,) som pappa pratade med i Taizé och introducerade mig för, sade just "Aha, a child of Taizé" när han fick höra att jag varit där första gången som liten och sedan återkommit gång på gång...på gång! Jag tyckte att det lät så vackert att få vara ett Taizébarn, och eftersom Taizé präglat mig till så stor del så tyckte jag att det kunde vara kul att ha de orden på min blogg! :-)

Jaha, då vart man utmanad av Eva och jag måste skriva 5-7 saker om mig själv som inte många vet. Jag står dock över att passa bollen vidare eftersom de två jag brukar passa vidare till kanske tröttnar på mig annars.. ;-)
Anyhow, här kommer min lista:

1. Jag dagdrömmer extremt mycket om allt mellan himmel och jord. Ofta och gärna på tyska eller engelska för att tillsätta lite extra "krydda". Ofta tänker jag tillbaks på tider som varit.. Jag är ganska nostalgisk till råga på allt.

2. Jag är en riktig latmask och blir överlycklig om jag kommer på en bra anledning till varför jag inte ska träna.

3. Två av mina favoritsysselsättningar hemma är att sy korsstygn och sticka. Japp, jag är bara 26 men kanske en 80-åring är instängd någonstans inuti mig!?

4. Min bästa stund på dagen är när maken och jag dricker kaffe med levande ljus och samtidigt lyssnar på nån soft musik, t ex Sinatra eller Charles Aznavour.

5. Jag drömmer om att någon gång skriva en roman.

6. Jag gillar extreme home makeover och får gärna tårar i ögonen när jag ser hur glada familjerna blir, ha ha!

Om någon som läser min blogg och känner för det, är du/ni välkommen att anta utmaningen, även om ni inte blirvit personligt utmanade.. Men låt mig gärna veta det isåfall, alltid kul att läsa om folk!

När jag var ute och sprang i lördags tappade jag min stegsensor.. Och efter kontakt med Samsung fick jag reda på att man inte kan köpa enbart en ny stegsensor, utan då måste jag köpa ett nytt pulsbälte också eftersom de säljs ihop. Det tycker jag var DÅLIGT! Fy skäms Samsung (och Adidas!)! Hur troligt är det att man tappar både pulsbälte och skosensor samtidigt? :-(

Jag var inte helt nöjd med håret sist.. Tyckte det blev lite blaskig färg.. Men eftersom jag köpt 2 paket med färg, så klämde jag i den andra också igår och gjorde färre men bredare slingor.. Så nu har jag gått från:



Nej, jag är inte helt nöjd, men det får faktiskt duga! Nu får håret vila ett tag innan jag experimenterar igen!