Första maran i ord!
Som vanligt på dagen för en tävling var min mage i olag, så jag sprang på toaletten ett gäng gånger redan innan vi åkt hemifrån. Åt en ordentlig frukost; gröt, smörgåsar, juice och té. Jag tog dessutom med mig två extra mackor att äta i bilen. Så var vi på väg, tryckte i mig de sista smörgåsarna klockan 9, starten gick kl 11 och jag ville inte äta närmre in på loppet än så. När vi började närma oss Växjö växte nervositeten. När vägen sedan gick förbi Växjösjön och jag fick syn på en av vätskekontrollerna fick jag nästan panik; det är ju nu det händer!
Vi kom in i Badhuset. Det luktade starkt av liniment. Överallt var människor i tights och nummerlappar på bröstet. Jag försökte få någon överblick av var jag skulle hämta min egen nummerlapp, och lyckades till sist hitta rätt. Jag köpte 5 tuber med MAXIM's energigel också - bara för att. Jag brukar trycka i mig gel på långtävlingar. Inte för att jag vet om det har någon större effekt, men jag vågar inte chansa.
Sedan var det dags att byta om och givetvis ännu ett toalettbesök. Av lukten att döma var det inte bara jag som var nervös..
5 minuter kvar till start! Dags att promenera bort. Gick i sällskap med mina kompisar John och Catta som var med för att heja på mig. Vad har jag gett mig in på? Varför skulle jag anmäla mig till det här? Springa i 4 timmar, det är ju helt vansinnigt! Kom bort till startlinjen och började värma upp lite. Skuttade på stället, stretchade lite. Jag är inte något större fan av långa uppvärmningar. Tittade på klockan, snart dags för start. Ställde mig på lämpligt ställe, hade fingret på startknappen på klockan. PANG! Starten gick. Jag försökte att inte ryckas med av farten utan höll den fart jag tänkt hålla hela loppet. Ska jag verkligen springa såhär långsamt? Jag rör mig knappt framåt? Tittade på klockan efter första kilometern, perfekt i tid. Även andra, tredje, fjärde. Oj, där är skylten för 40 km, tänk när jag är inne på mitt åttonde varv och ser den! Vilken lycka! Det kändes bra i kroppen, tittade mig runt med nyfiken blick. Såg skyltar för 40, 30, 20 km. Tyckte det var lite kul att man såg skyltarna och peppades hela tiden. Sprang förbi min gamla lägenhet och tänkte tillbaka på alla gånger jag promenerat där med hunden. Första varvet avklarat!
Drack vätska på bägge stationer första varvet, bäst att ladda ordentligt redan från början! Andra varvet höll jag också tiden bra! Kändes bra i kroppen, sprang förbi 40 och 30 km skyltarna. Allvarligt talat, vad har jag gett mig in på? Snart 2:a varvet avklarat, "bara" 6 varv kvar!! Ska jag verkligen springa i 3 timmar till? Jag börjar tröttna nu. Gör det inte lite ont i benet? Jag kanske ska bryta vid varvningen? Men tänk på alla som jag sagt att jag ska springa till.. Tänk när de frågar hur det gick och jag säger att jag bröt.. Hmm.. Det gör ju faktiskt inte ont någonstans. Och jag är inte trött heller. Jag fortsätter. Efter varvningen tryckte jag i mig första tuben med gel. Smakade okej med var hemskt klabbigt. Skippade att titta på klockan förutom vid målområdet varje varv.
Sprang förbi några killar på Sigfridsområdet som kommenterade att det var ett snabbt tempo på löparna. Snabbt? Det känns som om jag joggar! Fick ändå lite ny fart av deras kommentar.
När 21 km var avklarade dukade de upp med lite godsaker vid varvningen på målområdet; saltgurka, bröd, coca cola, bananer. Såg fram emot saltgurkan varje varv. Kände igen lite folk från Växjö löparklubb. Tror några kände igen mig med. De hejade iallafall. Sprang och sprang och sprang. Tryckte i mig tub nr 2 efter ca 25 km. Sprang förbi 40 km skylten. Den skylten har de satt upp bara för att retas och påminna en om hur extremt långt man har kvar! Usch vad taskigt av ledningen! Bli nerpsykad på detta sätt! 4 varv kvar! Hur kunde jag tycka att det var KUL att se skylten innan???
Varv 6. Kollade på klockan vid 30 km. 2.46. 2.46? Oj! Tänk om jag lyckas springa så snabbt på Lidingö nästa gång jag springer! En förbättring med 20 minuter! Sprang förbi lägenheten igen, där stod en familj och visade vart man skulle springa. Ledet med löpare hade tunnats ut nu, så när jag kom springande såg jag att kvinnan tittade febrilt i startlistan. När jag passerade ropade hon "heja Rebecka". Log mot henne. Fick ny energi. Sprang förbi målområdet, tog saltgurka och en bit bröd. Svårt att springa och äta bröd samtidigt, blev ganska torrt i munnen. Fick ett nytt mantra. Bara två varv kvar. Bara två varv kvar. Såg medaljen framför mig. Tänkte på den långa varma duschen. Började känna mig väldigt stel i benen. Ont under fötterna. Kändes som om jag sprang väldigt långsamt. Tiden var ganska bra ändå, hade sackat två minuter sammanlagt. Sprang förbi en funktionär som ropade "du ser väldigt pigg ut". Jag log tillbaka. Pigg? Jag? Vilken illusion. Jag är nästintill döende. Sprang förbi några löpare som jag legat efter ett bra tag. Sprang förbi målområdet för sista gången. Nästa gång jag springer förbi kommer jag i mål! MÅL! Det har ett slut ändå? Nytt mantra. Ett varv kvar, bara ett varv kvar. Skippade sista vätskekontrollen, kändes menlöst. Försökte öka på något efter undergången under vägen. Vet inte om jag gjorde det egentligen. Benen kändes som bly, samtidigt som jag var helt kraftlös. Kändes som om benen skulle vika sig för varje steg. Hörde speakern på håll. Sprang förbi lägenheten. "Heja Rebecka" hörde jag igen. Log återigen. Nästan bara upploppet kvar. Orkar inte spurta än. Såg målområdet, ökade på, sprang så fort jag orkade.
Vi kom in i Badhuset. Det luktade starkt av liniment. Överallt var människor i tights och nummerlappar på bröstet. Jag försökte få någon överblick av var jag skulle hämta min egen nummerlapp, och lyckades till sist hitta rätt. Jag köpte 5 tuber med MAXIM's energigel också - bara för att. Jag brukar trycka i mig gel på långtävlingar. Inte för att jag vet om det har någon större effekt, men jag vågar inte chansa.
Sedan var det dags att byta om och givetvis ännu ett toalettbesök. Av lukten att döma var det inte bara jag som var nervös..
5 minuter kvar till start! Dags att promenera bort. Gick i sällskap med mina kompisar John och Catta som var med för att heja på mig. Vad har jag gett mig in på? Varför skulle jag anmäla mig till det här? Springa i 4 timmar, det är ju helt vansinnigt! Kom bort till startlinjen och började värma upp lite. Skuttade på stället, stretchade lite. Jag är inte något större fan av långa uppvärmningar. Tittade på klockan, snart dags för start. Ställde mig på lämpligt ställe, hade fingret på startknappen på klockan. PANG! Starten gick. Jag försökte att inte ryckas med av farten utan höll den fart jag tänkt hålla hela loppet. Ska jag verkligen springa såhär långsamt? Jag rör mig knappt framåt? Tittade på klockan efter första kilometern, perfekt i tid. Även andra, tredje, fjärde. Oj, där är skylten för 40 km, tänk när jag är inne på mitt åttonde varv och ser den! Vilken lycka! Det kändes bra i kroppen, tittade mig runt med nyfiken blick. Såg skyltar för 40, 30, 20 km. Tyckte det var lite kul att man såg skyltarna och peppades hela tiden. Sprang förbi min gamla lägenhet och tänkte tillbaka på alla gånger jag promenerat där med hunden. Första varvet avklarat!
Drack vätska på bägge stationer första varvet, bäst att ladda ordentligt redan från början! Andra varvet höll jag också tiden bra! Kändes bra i kroppen, sprang förbi 40 och 30 km skyltarna. Allvarligt talat, vad har jag gett mig in på? Snart 2:a varvet avklarat, "bara" 6 varv kvar!! Ska jag verkligen springa i 3 timmar till? Jag börjar tröttna nu. Gör det inte lite ont i benet? Jag kanske ska bryta vid varvningen? Men tänk på alla som jag sagt att jag ska springa till.. Tänk när de frågar hur det gick och jag säger att jag bröt.. Hmm.. Det gör ju faktiskt inte ont någonstans. Och jag är inte trött heller. Jag fortsätter. Efter varvningen tryckte jag i mig första tuben med gel. Smakade okej med var hemskt klabbigt. Skippade att titta på klockan förutom vid målområdet varje varv.
Sprang förbi några killar på Sigfridsområdet som kommenterade att det var ett snabbt tempo på löparna. Snabbt? Det känns som om jag joggar! Fick ändå lite ny fart av deras kommentar.
När 21 km var avklarade dukade de upp med lite godsaker vid varvningen på målområdet; saltgurka, bröd, coca cola, bananer. Såg fram emot saltgurkan varje varv. Kände igen lite folk från Växjö löparklubb. Tror några kände igen mig med. De hejade iallafall. Sprang och sprang och sprang. Tryckte i mig tub nr 2 efter ca 25 km. Sprang förbi 40 km skylten. Den skylten har de satt upp bara för att retas och påminna en om hur extremt långt man har kvar! Usch vad taskigt av ledningen! Bli nerpsykad på detta sätt! 4 varv kvar! Hur kunde jag tycka att det var KUL att se skylten innan???
Varv 6. Kollade på klockan vid 30 km. 2.46. 2.46? Oj! Tänk om jag lyckas springa så snabbt på Lidingö nästa gång jag springer! En förbättring med 20 minuter! Sprang förbi lägenheten igen, där stod en familj och visade vart man skulle springa. Ledet med löpare hade tunnats ut nu, så när jag kom springande såg jag att kvinnan tittade febrilt i startlistan. När jag passerade ropade hon "heja Rebecka". Log mot henne. Fick ny energi. Sprang förbi målområdet, tog saltgurka och en bit bröd. Svårt att springa och äta bröd samtidigt, blev ganska torrt i munnen. Fick ett nytt mantra. Bara två varv kvar. Bara två varv kvar. Såg medaljen framför mig. Tänkte på den långa varma duschen. Började känna mig väldigt stel i benen. Ont under fötterna. Kändes som om jag sprang väldigt långsamt. Tiden var ganska bra ändå, hade sackat två minuter sammanlagt. Sprang förbi en funktionär som ropade "du ser väldigt pigg ut". Jag log tillbaka. Pigg? Jag? Vilken illusion. Jag är nästintill döende. Sprang förbi några löpare som jag legat efter ett bra tag. Sprang förbi målområdet för sista gången. Nästa gång jag springer förbi kommer jag i mål! MÅL! Det har ett slut ändå? Nytt mantra. Ett varv kvar, bara ett varv kvar. Skippade sista vätskekontrollen, kändes menlöst. Försökte öka på något efter undergången under vägen. Vet inte om jag gjorde det egentligen. Benen kändes som bly, samtidigt som jag var helt kraftlös. Kändes som om benen skulle vika sig för varje steg. Hörde speakern på håll. Sprang förbi lägenheten. "Heja Rebecka" hörde jag igen. Log återigen. Nästan bara upploppet kvar. Orkar inte spurta än. Såg målområdet, ökade på, sprang så fort jag orkade.
Kändes snabbare än vad det ser ut..
Tittade på klockan. 3.56 när jag passerade mål! Fick medalj om halsen, ryggdunk av någon medtävlande. Kändes overkligt. Är det verkligen slut? Har jag missat nåt varv? Jag var verkligen i mål! Tog en kopp kaffe och ett wienerbröd. Smakade inget vidare egentligen men tvingade mig att äta. Tyckte synd om de löpare som varvade målområdet. Satte mig ner mot en vägg, benen bar inte längre. Pustade ut. Det här var väl inte så farligt. Det ska jag göra om!
LYCKA!
Kommentarer
Trackback