Svårt att få mat att se gott ut!

Är det bara jag som har svårt att fota mat så att det ser precis så gott ut som det är? Jag fick verkligen till middagen innan och njöt i fulla drag, trots att jag fick improvisera ganska mycket. Vi hade nämligen ingen mozzarella, så jag fick ta vad vi hade.. :) Men såhär blev slutresultatet!
Det smakade bra mycket bättre än vad det såg ut!
Hasselbackspotatis och ugnsbakad kyckling med crème fraiche, pesto, soltorkade tomater och lite lite riven ost. Nästan för gott! :) Helt klart blir det repriser på detta!! (Trots att det ser ut som nåt som katten spytt upp, haha!)

Strålande sol, vita vidder..

Ja idag var det faktiskt underbart att springa! Hundarna fick hänga med och de verkade tycka det var riktigt kul! Härligt med hundar som ALLTID är på en löptur! :)
Jag sprang på ett snittempo på 5.41 m/km och det kändes riktigt riktigt bra! Kanske ändå intervallerna gjort sitt till.. Dock kände jag återigen av hälsenan och även blodblåsan som jag drog på mig igår. Trevliga grejer, det där.. Men jag har lärt mig ignorera åtminstone hälsenan. Så länge det inte gör ondare så står jag ut.. Och faktiskt känns det mycket bättre nu än i höstas. Kanske tack vare mitt nästintill löpningsuppehåll och statisk hälseneträning, vad vet jag..
Idag släpade jag med mig mobilen på löpturen för att kunna dokumentera den. ;)
En del härliga backar finns det.. Fast de är "spurtlängd" på som tur är.. :) Ska erkännas att jag inte är något större fan av backar, jag är alldeles för bekväm av mig..
Det går undan när man ska göra sig till för kameran.. ;) Hundarna hänger knappt med!
Träningen avslutades med ca 30 min styrka (det behövs!!) Kul att man har åskådare som hejar på iallafall! Ha ha!
Det bästa av allt? Återhämtningen efter passet..
Nu ska jag göra mig till och försöka mig på att laga den mat de lagade i mästarnas mästare senast. De gjorde nån kycklingrätt i ugnen med skivad mozarella och pesto.. Såg otroligt gott ut, så jag ska försöka själv.. Till det gör jag hasselbackspotatis, det var alltför länge sen sist! :)
Vad äter ni idag?

Dessa underbart hemska intervaller..

Hela mitt löparliv har fokus legat på distans. Inte hastighet, inte intervall, inte fartlek utan bara lugn och lätt distans..
På senare år har jag börjat slänga in några intervallpass då och då, men med senaste träningsschemat är det väääldigt mycket intervaller. De pass som väl är distanspass känns oändligt lätta, även om de är riktigt långa.
Dagens pass var, förutom uppvärmning och nedjoggning, 10 x 200 meters intervaller som jag sprang så fort det gick i snön. Känslan av blodsmak i munnen och att nästan vilja spy är visserligen härdande men knappast särskilt skön.. Tills jag kommer hem förstås. Då känner jag mig duktigt nöjd med mig själv, särskilt när jag nördar till det ordentligt och kollar på träningspasset på datorn. Ännu nöjdare blev jag när jag insåg att sista intervallen var den snabbaste.. :) Mjölksyra - vad är det? ;)
Resten av kvällen ska nu spenderas med té, knäckebröd med tomat och mozzarella och sist men inte minst - Grey´s Anatomy på TV. Kan det bli bättre?
Vilken kanondag det var idag! Synd bara att man väntade till kvällen med löppasset, så man ÅTERIGEN tvingades springa i pannlampans sken, livrädd för allt som döljs i mörkret....

Då var det officiellt:

JAG AVSKYR SNÖN! Inte i vanliga fall, snön hör vintern till och allt det där. Skidor och bräda är också riktigt kul. Men löpning och snö - nej tack! Jag är döööödligt trött på snön nu. Hur kul är det med en tempopass där man har bakhalt i varje frånskjut? Ska man börja valla dojorna? Tyvärr biter inte icebugs särskilt bra om det inte är ren is.. :(
Plötsligt idag insåg jag dessutom varför jag haft ont på insidan av ena foten på sistone.. Jag har sprungit så mycket i snö och halt underlag att jag vinklar foten inåt för att få bättre fäste. Sjukt. Men sant. Det är nästan att jag överväger löpband. Men bara nästan.
Nu ska jag softa med lite varm nyponsoppa och klura på träningsprogram åt två goa kompisar med helt olika träningsmål.. :) Kul att man blir anlitad som "coach" ibland också.. :)
Tummen ner för snö på vägarna!
Härligt svettig efter "tempopass" som skulle gått bra mycket snabbare om det inte var för snön..

Okej då!

Jag vet att jag spytt lite galla över vintern som aldrig tar slut.. Men dagar som denna, när solen skiner, snön gnistrar och det faktiskt är ganska behaglig temperatur, då är det ändå ganska gött med vinter!
Det är något speciellt med snö, sol och röda trähus!!

Vet inte riktigt vad som tagit åt mig, kanske har jag kommit in i ett riktigt tränings-"flow".. Igår hade jag vilodag, men tog ändå skidorna och åkte ca 8 km spår vid Valberget. Ska tilläggas att jag är riktigt usel på klassisk stil. Eller längdskidor över huvud taget.. Så det går inte så fort, men jag får ordentligt med puls och tycker det är ganska kul. Förutom alltför branta nedförsbackar då jag har en förmåga att vingla till och ramla. Alltid på samma sida. Alltid på samma höft. Alltid ett blåmärke på höften. Suck.
Anyways. Trots min pulshöjande träning igår så var jag inte nöjd. Det var så illa att jag faktiskt satt och längtade till dagens träningspass, som innebär 45 min i prattempo. Ett riktigt lätt pass! Kanske därför jag sett fram emot det också? Skönt med lite avbrott från alla intervaller! Så nu laddar jag lurarna (skulle egentligen inte behövas med tanke på att fågelkvittret också är rätt trevligt att lyssna på, men fyllde mp3n med så mycket bra musik att jag bara måste!!), svidar om till löparkläder, tar med mig vovven och ger mig ut. ÄNTLIGEN! ;^)
En av de kallaste dagarna jag sprungit.. Klädde mig i korta tights, långkalsonger, fodrade löparbyxor och shorts utanpå alltihop.. Och det var bara underkroppen det! Linne, t-shirt, långärmat underställ, fodrad löparjacka och väst.. Och dubbla mössor och vantar. Men så var jag faktiskt precis lagom varm också! :)

Backintervaller!

Vad kan man säga.. Pulsen följde terrängen? ;) Flinade lite när jag såg kurvan, även om det var ganska givet att resultatet skulle bli på detta vis... Jobbigt var det, men på ett sätt är det skönt att springa backintervaller.. Intervaller i sig är så jobbiga att man inte orkar ödsla tid med att tänka på något över huvud taget! Och som bekant: Det som inte dödar härdar!
Min puls à backintervaller 100216

Varierad träning?

Nu får det faktiskt bli vår. Nu. Vår.
Redan för en månad sedan, när vi var i Paris och njöt av 8 gradig "värme" och strålande sol, längtade vi efter att våren skulle komma även i sverige.. Men noooo. Väderprognos för denna vecka; mer snö torsdag, fredag och lördag.. Jag är vansinnigt trött på att springa på upplogade vägar, men eftersom jag vägrar löpband har jag inte mycket att välja på. Det är konstigt, men jag ser till och med fram emot tjällossning och lerklafsiga skor!
Men nu ska jag inte förkasta vintern helt. Intet ont som inte har nåt gott med sig.. Förra veckan var årets debut för längdskidor för min del. Tre pass hann jag med. Tre korta pass, kanske ska tilläggas. För efter ca 500 meter kändes det som om armarna var helt slut! Jag förstod inte riktigt vart kraften tagit vägen! Så det är såhär man blir av att träna ensidigt alltså?? Ett uppvaknande som fick mig att inse att jag inte enbart bör träna löpning.. Så nu har jag bestämt mig för att, så länge snön ligger kvar, åtminstone åka två pass på längden i veckan.
Förra veckans träning är jag rätt nöjd med! 14 km längdskidor och 46 km löpning. Inte så illa för en snötung februarivecka?

Kallas storskräll (man kanske inte kan Kalla (hehe) det skräll eftersom det på sätt och vis egentligen var väntat) i 10 km fick mig också mer inspirerad till skidorna. Jag kan ju alltid låtsas att jag är Charlotte när jag är ute i spåret. Och när (när, inte om) jag ramlar så kan jag glatt tänka att även hon svårt att stå på benen emellanåt. Men vilken seger! Och vilken härlig människa! Någon mer än jag som satt med tårar i ögonen vid målgång? :) Att man kan bli så berörd av andras framgång. Jag undrar just hur många som kommer stå med tårar i ögonen när jag går upp på prispallen i något litet lopp? Nej just det, det är nog inte så många. Men jag kommer göra det. Och det kommer kännas nästan lika fantastiskt som om jag precis vunnit OS-guld!


Kalla mig inspirationskälla!


Nu börjas det igen!

Igår betalde jag *äntligen* in avgiften till Göteborgsvarvet, eller ja, egentligen Polis-SM i halvmarathon, så nu har jag återigen ett mål med min träning och snäpper därför upp mig åtskilligt!
Något som också påverkat mig i positiv riktning är nya numret av RW. Det kändes enormt peppande, jag blir löpsugen bara genom att titta på det och låter det därför få ligga framme på köksbordet som en liten påminnelse! :)
Var ute en liten runda igår, ska nu byta om för att ge mig ut på backintervaller. Huga, jobbigt värre men välbehövligt.
Nåt annat som påverkar min löpning till att bli mer taggad är löpardagboken på jogg.se.. Inte så mycket min egen som att man kan jämföra sig med andra.. Och i mitt fall med min bror. Eftersom jag vet att jag inte har nån chans att springa snabbare än honom så kan jag åtminstone springa MER! :) Ligger för tillfället 4 km i lä, men efter dagens pass har jag återigen knappat in på avståndet!
Finns det nåt härligare än att nörda in sig totalt på löpning?? :) Tveksamt!
Japp, ut och spring!

Första maran i ord!

Som vanligt på dagen för en tävling var min mage i olag, så jag sprang på toaletten ett gäng gånger redan innan vi åkt hemifrån. Åt en ordentlig frukost; gröt, smörgåsar, juice och té. Jag tog dessutom med mig två extra mackor att äta i bilen. Så var vi på väg, tryckte i mig de sista smörgåsarna klockan 9, starten gick kl 11 och jag ville inte äta närmre in på loppet än så. När vi började närma oss Växjö växte nervositeten. När vägen sedan gick förbi Växjösjön och jag fick syn på en av vätskekontrollerna fick jag nästan panik; det är ju nu det händer!
Vi kom in i Badhuset. Det luktade starkt av liniment. Överallt var människor i tights och nummerlappar på bröstet. Jag försökte få någon överblick av var jag skulle hämta min egen nummerlapp, och lyckades till sist hitta rätt. Jag köpte 5 tuber med MAXIM's energigel också - bara för att. Jag brukar trycka i mig gel på långtävlingar. Inte för att jag vet om det har någon större effekt, men jag vågar inte chansa.
Sedan var det dags att byta om och givetvis ännu ett toalettbesök. Av lukten att döma var det inte bara jag som var nervös..
5 minuter kvar till start! Dags att promenera bort. Gick i sällskap med mina kompisar John och Catta som var med för att heja på mig. Vad har jag gett mig in på? Varför skulle jag anmäla mig till det här? Springa i 4 timmar, det är ju helt vansinnigt! Kom bort till startlinjen och började värma upp lite. Skuttade på stället, stretchade lite. Jag är inte något större fan av långa uppvärmningar. Tittade på klockan, snart dags för start. Ställde mig på lämpligt ställe, hade fingret på startknappen på klockan. PANG! Starten gick. Jag försökte att inte ryckas med av farten utan höll den fart jag tänkt hålla hela loppet. Ska jag verkligen springa såhär långsamt? Jag rör mig knappt framåt? Tittade på klockan efter första kilometern, perfekt i tid. Även andra, tredje, fjärde. Oj, där är skylten för 40 km, tänk när jag är inne på mitt åttonde varv och ser den! Vilken lycka! Det kändes bra i kroppen, tittade mig runt med nyfiken blick. Såg skyltar för 40, 30, 20 km. Tyckte det var lite kul att man såg skyltarna och peppades  hela tiden. Sprang förbi min gamla lägenhet och tänkte tillbaka på alla gånger jag promenerat där med hunden. Första varvet avklarat!


Drack vätska på bägge stationer första varvet, bäst att ladda ordentligt redan från början! Andra varvet höll jag också tiden bra! Kändes bra i kroppen, sprang förbi 40 och 30 km skyltarna. Allvarligt talat, vad har jag gett mig in på? Snart 2:a varvet avklarat, "bara" 6 varv kvar!! Ska jag verkligen springa i 3 timmar till? Jag börjar tröttna nu. Gör det inte lite ont i benet? Jag kanske ska bryta vid varvningen? Men tänk på alla som jag sagt att jag ska springa till.. Tänk när de frågar hur det gick och jag säger att jag bröt.. Hmm.. Det gör ju faktiskt inte ont någonstans. Och jag är inte trött heller. Jag fortsätter. Efter varvningen tryckte jag i mig första tuben med gel. Smakade okej med var hemskt klabbigt. Skippade att titta på klockan förutom vid målområdet varje varv.
Sprang förbi några killar på Sigfridsområdet som kommenterade att det var ett snabbt tempo på löparna. Snabbt? Det känns som om jag joggar! Fick ändå lite ny fart av deras kommentar.

När 21 km var avklarade dukade de upp med lite godsaker vid varvningen på målområdet; saltgurka, bröd, coca cola, bananer. Såg fram emot saltgurkan varje varv. Kände igen lite folk från Växjö löparklubb. Tror några kände igen mig med. De hejade iallafall. Sprang och sprang och sprang. Tryckte i mig tub nr 2 efter ca 25 km. Sprang förbi 40 km skylten. Den skylten har de satt upp bara för att retas och påminna en om hur extremt långt man har kvar! Usch vad taskigt av ledningen! Bli nerpsykad på detta sätt! 4 varv kvar! Hur kunde jag tycka att det var KUL att se skylten innan???


Varv 6. Kollade på klockan vid 30 km. 2.46. 2.46? Oj! Tänk om jag lyckas springa så snabbt på Lidingö nästa gång jag springer! En förbättring med 20 minuter! Sprang förbi lägenheten igen, där stod en familj och visade vart man skulle springa. Ledet med löpare hade tunnats ut nu, så när jag kom springande såg jag att kvinnan tittade febrilt i startlistan. När jag passerade ropade hon "heja Rebecka". Log mot henne. Fick ny energi. Sprang förbi målområdet, tog saltgurka och en bit bröd. Svårt att springa och äta bröd samtidigt, blev ganska torrt i  munnen. Fick ett nytt mantra. Bara två varv kvar. Bara två varv kvar. Såg medaljen framför mig. Tänkte på den långa varma duschen. Började känna mig väldigt stel i benen. Ont under fötterna. Kändes som om jag sprang väldigt långsamt. Tiden var ganska bra ändå, hade sackat två minuter sammanlagt. Sprang förbi en funktionär som ropade "du ser väldigt pigg ut". Jag log tillbaka. Pigg? Jag? Vilken illusion. Jag är nästintill döende. Sprang förbi några löpare som jag legat efter ett bra tag. Sprang förbi målområdet för sista gången. Nästa gång jag springer förbi kommer jag i mål! MÅL! Det har ett slut ändå? Nytt mantra. Ett varv kvar, bara ett varv kvar. Skippade sista vätskekontrollen, kändes menlöst. Försökte öka på något efter undergången under vägen. Vet inte om jag gjorde det egentligen. Benen kändes som bly, samtidigt som jag var helt kraftlös. Kändes som om benen skulle vika sig för varje steg. Hörde speakern på håll. Sprang förbi lägenheten. "Heja Rebecka" hörde jag igen. Log återigen. Nästan bara upploppet kvar. Orkar inte spurta än. Såg målområdet, ökade på, sprang så fort jag orkade.

Kändes snabbare än vad det ser ut..

Tittade på klockan. 3.56 när jag passerade mål! Fick medalj om halsen, ryggdunk av någon medtävlande. Kändes overkligt. Är det verkligen slut? Har jag missat nåt varv? Jag var verkligen i mål! Tog en kopp kaffe och ett wienerbröd. Smakade inget vidare egentligen men tvingade mig att äta. Tyckte synd om de löpare som varvade målområdet. Satte mig ner mot en vägg, benen bar inte längre. Pustade ut. Det här var väl inte så farligt. Det ska jag göra om!

LYCKA!





Första passet med "klubb Lasse"..

Ja det är vad som hägrar imorgon. Kl 11.00 Björnevi IP om någon mer är intresserad av ett distanspass. Själv hoppas jag att Lasse kan ge mig lite bra tips och råd för hur jag ska kunna plöja ner min marathontid med 20 minuter tills nästa gång samtidigt som jag fortfarande vill ha ett fungerande socialt liv, ha ha! Kul med löparsällskap iallafall! Då kan man säkerligen nörda in sig lite! ;)
Det var ju inte enbart uppskattat nu med min träning de senaste veckorna innan maran. Maken tyckte det var lite trist när jag planerade upp hela vår dag utifrån när jag skulle äta och springa. :D Lite sugen är jag fortfarande på att springa Lidingö Ultra.. Även om Aborrbacken x 2 inte känns som något man frivilligt utsätter sig för egentligen.

Apropå något helt annat: 3 november kommer Winnerbäck till Karlstad! Joel ska dit med sina kollegor och jag skulle ju också egentligen vilja gå dit.. Ingen som vill gå med mig? ;) Nej, tyvärr får jag nog stanna hemma och passa djuren på gården, som den farmare jag är! ;) Jag får nöja mig med att njuta av senaste skivan:

Uuuunderbart!


Mitt livs prestation?

Ja, kanske var det det jag gjorde förra lördagen, när jag fullföljde min första mara. (Växjö Marathon; 8 varv runt Växjösjön..)
Jag hade hoppats på att springa på 3.55, men allt under 4 skulle jag bli glad för. Eller i värsta fall, allt bättre än min bror Staffans tid!! Så gissa hur glad jag var när jag sprang i mål på 3.56.28. Jag sinkade mig bara med en minut på 42195 meter! :) Nu har jag ett mål att klå till nästa mara.. För det här är inte slut nu.. Idiotin har bara börjat! ;) Och eftersom jag ändå är i skrytartagen så måste jag ju skryta med resultatet från företagshälsovårdens friskvårdsprofil, och då främst mitt konditionsvärde (eller syreupptagningsförmåga). Jag hamnade nämligen på nivå 6, eller elitnivå! Jag = elit?!! Gillar tanken! ;D Blev inte sämre av att sköterskan var mycket imponerad och sade att jag hamnade på topp 5 i hela värmland. :) Tänk att jag skulle vara i mitt livs form i oktober 2009. Det kunde man aldrig tro..

To be repeated...


Ny kärlek..

Nu ska jag nörda in mig lite, men jag älskar att köpa nya löparskor. Ser alltid fram emot att testa dem! :) Såå, i fredags var det dags igen efter veckans långrunda, att prova ut och köpa skor. Denna gång blev det hos Lasses hälsa och kost, där jag inte bara fick ett par skor, utan även löfte om hjälp att hitta bra asfaltsfriarundor här uppe, (han har själv bott här och har bra kunskap i området.) :)

I alla fall. Denna gång blev det trots mina lovord, inga Saucony. Saucony är otvivelaktigt mycket mycket bra löparskor, åtminstone för mina fötter, men denna gång blev det ett par amerikanska New Balance istället, närmare bestämt 1063. De var på erbjudande, och med mina nyss avverkade 27 km i benen och fötterna så gladde sig fötterna över att prova en förändring. Så sagt och gjort, New Balance är det som gäller de nästkommande 100 milen. (Eller 97.3 om man ska vara exakt ;) )

Har bara testsprungit dem en gång, en 17 km runda, men är mycket nöjd hittills!

Den ökade träningsdosen har fått mina muskler att bli ovanligt trötta och lite ömma, så jag funderar på en extra vilodag idag. Får se vad kroppen säger efter en powernap! :)


Jag - en långdistanslöpare!

Äntligen tycker jag faktiskt att jag titulera mig långdistanslöpare! :) Det kanske en del tycker att jag har kunnat ett bra tag, men för min del kom genombrottet idag! Långrunda på 27 km. Aldrig sprungit mer än 21 km på ett träningspass tidigare, men tränar man för marathon så gör man! Växjö 17 oktober - då gäller det! :) Jag var riktigt på g innan jag gav mig ut idag, laddade med 3 vatten- och 2 saftflaskor, toalettpapper (alltid med), pulsmätare, solbrillor och även 3 små plommon! Så klarade jag det med, på 2 h och 36 min. :) Snittid på 5.44 min/km. Inte så illa va? Det värsta är ju att jag i min enfald och under mitt euforiska runner's peak tänkte att jag inte endast ska klara maran, jag ska komma på topp 5 också.. Vi får väl se hur det går med det!

Före långrundan, glad i hågen! :)

 

Och efter.. Mer död än levande!  :D

 

Jag - en långdistanslöpare. Gillar det.

 

 

 

 


Spring för livet!

..även om det ibland känns som om du ska dö! Som idag. En ren och skär pina, från första steget till sista.. Jag ska inte ljuga på något sätt. Löpning kan vara alldeles alldeles underbart och nästan euforiskt, men ibland kan det vara "living hell". Och det var det idag. Som om det inte räckte att det var fruktansvärt jobbigt och plågsamt så hände det här efter en knapp kilometer in på milspåret:


Tjällossning?

Ärligt talat.. Hur sugen blir man på att fortsätta springa då? Det var grus överallt inuti skon, och den vägde (upplevelsevis) 2 kg mer än högerskon. Behöver jag tillägga att rundan fortsatte med att bägge fötterna ganska strax blev dyngsura så att vatten kramades fram mellan tårna för varje steg och att jag nästan ramlade efter att ha halkat på en isfläck. Ljuvlig löpning? Och ändå fortsätter man.. Konstigt!!



Nu kör vi igång igen..

..med en ny omgång LCHF-diet. Men vem har sagt att nyttig mat behöver vara tråkig!?


Kycklingsallad med keso, avocado, tomat&mozarella och sharonfrukt. Mums!!

Ultra 50k


(fast 2009 är det 9 maj..)

Trött på det här!

Nu får det vara nog!! Nu har jag haft ont i halsen och huvudet i en vecka, och smärtan har (förhoppningsvis) nått sin kulmen idag, när jag fick gå tidigare från jobbet eftersom det enda jag tänkte på jag på bästa sätt skulle kunna borra ett litet hål in i hjärnan som lättar på det extremt jobbiga trycket i huvudet! Så resten av dagen har jag tillbringat i sängen. :-( De få ögonblick som jag har varit vaken har jag sörjt över att jag inte kommer kunna springa Lidingöloppet. Jag hade verkligen sett fram emot det - hela paketet: sova i gympasal med andra goa löpare, gå på sportmässan, publiken under banan, målgång.. Detta har jag tränat 55 mil inför.. Och så ser jag allt raseras! Så sjukt tråkigt! :-( Så nya målet: händer inget oförutsett skulle jag vilja springa Lidingö Ultra i vår. Distansen? "Bara" 5 mil.. ;-)

Minus för Samsung! :-(

När jag var ute och sprang i lördags tappade jag min stegsensor.. Och efter kontakt med Samsung fick jag reda på att man inte kan köpa enbart en ny stegsensor, utan då måste jag köpa ett nytt pulsbälte också eftersom de säljs ihop. Det tycker jag var DÅLIGT! Fy skäms Samsung (och Adidas!)! Hur troligt är det att man tappar både pulsbälte och skosensor samtidigt? :-(

Veckans vånda:



Långpass på schemat idag. Enligt schemat: 32 km. Får se vad det blir i verkligheten. Jag håller på tills jag tröttnar helt enkelt. Jag hoppas att det är möjligt att springa vid Valberget nu när det är skidtävlingar och allt. Vem vet, jag kanske "springer på" Charlotte Kalla.. ;-) Hö hö hö...
Dags för invigning av mina nya "long-distance" Nike löparstrumpor med. Får se om de håller vad de utlovar!

Jag måste vara knäpp!!

Varför annars skulle jag lockas av Marathon de sSables? Men det kanske bara är tanken som känns hägrande.. tror inte att jag hade tyckt det varit SÅ kul med sand i skorna, solsting och blåsor på fötterna.... Eller???


Marathon des Sables

Tidigare inlägg