3 ½ år senare..
Här kommer några smakprov.. :-)
"Efter lunchen gick jag till posten och köpte frimärken och postade alla mina vykort. Jag köpte 2 a-post-frimärken och resten ”vykortsfrimärken”. När jag frågade damen i kassan hur lång tid det skulle ta för vykorten att komma fram svarade hon ”lika länge som för a-post-breven”. Det tyckte jag var ett dumt svar, men vågade inte fråga hur länge det tar för dem, för då skulle hon väl svara ”lika länge som för vykorten” eller något i den stilen.."
"När Sabine, Roland och Michelle kom tillbaka gick jag till stranden. Jag mötte en kvinna som stoppade mig och sade ”Do you smell that? It’s the red wave. It paralyzes the fish and is also dangerous for human beings. I’m not gonna stay here” och så gick hon. Vad svarar man på det? Jag hann inte riktigt uppfatta vad som hände, dessutom visste jag inte om hon var knäpp eller talade sanning. Men jag tog inte särskilt hårt på vad hon sade, utan lade mig på min halmmatta på stranden och somnade. En kvart senare vaknade jag och sprang ut i havet. Jag badade och lekte i vattnet; gjorde kullerbyttor, kroppssurfade och allt annat som hör till."
Konstiga människor fanns det gott om.. :-)
"En kille som hade sett att jag letade snäckor kom fram och gav mig en stor snäcka som han hade hittat. Han hette Aubrey och var från ”Houston, Texas”. Det hördes. (När han sade ”Houston, Texas” hade jag god lust att säga att jag var från ”Jönköping, Småland” men jag lät bli..) Han gick omkring med bar överkropp och ringar i bröstvårtorna. Mysigt.. Eller inte!
Han undrade varifrån jag kom och jag lät honom gissa genom att lyssna på min dialekt. Han gissade på Australien, vilket jag tog som en komplimang. Han sade sedan att han lagt märke till mig för att jag hade så coolt hår. Tillåt mig skratta… Ha ha… (Jag hade alltså vitt och lila hår…)"
Vad mycket man hinner glömma! Det var underhållande för mig iallafall att läsa dagboken.. :-) Nu ska jag printa ut den och spara den i en mapp.. Dagens projekt.. :-)