Resedagboken del 2.
Jag och Michelle fick dela rum på "Super 8 Motel". Det gick bra, men tidsomställningen är lite märklig. Nu vet jag i alla fall vad jet-leg är.. Vi somnade vid 7-8-tiden på kvällen och vaknade pigga vid 4-tiden på morgonen. Efter diverse lekar med Michelle var det äntligen dags för frukost. Det var nog första och sista gången som jag äter doughnut till frukost!
Nu är vi på väg igen. Allting är så rent och fint här, kanske en smula lyxigt, men jag sitter verkligen och njuter av vad jag ser utanför bilfönstret! Ett ålderdomshem som nästan såg ut som ett slott med en stor fontän och en vacker palmträdgård. Annat än Dalvikshöjdens ålderdomshem, det!
Nu är vi äntligen på Anna-Maria Island, men huset som vi hade bokat är upptaget (!!!) så vi ska nu få ett annat. Strul, strul, strul! I väntan på att träffa uthyraren så tog vi en kaffe på ett café. Kaffet var ungefär lika starkt som om man kör igenom 2 omgångar kaffe genom samma filter. (Sabine trodde att jag hade beställt thé..)
Vi åkte runt och tittade på flera hus och även lägenheter, men tog sedan det första huset som vi tittat på, med 3 sovrum, 2 badrum, kök och vardagsrum. Dessutom hade huset en fin pool och palmträdgård.
"Vårt" hus
Sedan var det dags för mitt första möte med en riktig supermarket. Färden gick till Publix supermarket där vi skulle handla mat. De hade SJUKT MYCKET att välja på!! De hade verkligen allt! Lightprodukterna dominerade dock hyllorna..
Efter matshoppingen åkte vi till Subway och åt varsin baguette. Det är faktiskt en fördel med dessa matkedjor: man vet vad man får!
Äntligen var vi tillbaka till huset, hade installerat oss i våra rum och det var nu dags att inviga poolen. Piero och Roland hoppade i vattnet och skvätte för fullt, men inget nådde upp till min kanonkula som jag gjorde, ha ha!
Efter bad och lek åt vi pasta med tomatsås, sallad och glass till efterrätt. Därefter gick barnen och lade sig. Jag satt och läste en stund, sedan snörade jag på mig löparskorna och gav mig iväg. Jag sprang ca 40 min längs med stranden. Halva tiden längs vattenbrynet vilket resulterade i att mina skor blev blöta och tunga. Det var dock otroligt vackert att springa i solnedgången! Jag avslutade löprundan med att springa ut i vattnet (utan skor) och bada. Av rädsla för hajar blev doppet ganska kort, så jag vandrade sedan hemåt. Av rädsla för ormar och diverse farliga kryp gick även promenaden hemåt fort.