RBCK

Min pappa är väldigt bra på att berätta historier, och att skriva ner dem! Jag har precis avslutat läsningen av hans reseskildring från pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela, icke utan ett antal skrattsalvor från mitt håll! Jag önskar att jag hade samma förmåga att berätta på ett så pass levande och humoristiskt sätt! Det finns en nedtecknad skrivelse som jag gjort och som jag är ganska nöjd med; min reseskildring från Florida. Inte riktigt på samma våglängd, men ändå något jag kan läsa och le åt.

Så länge jag kan minnas har pappa berättat historier för oss. När vi var små brukade han berätta historier som han kom på efter hand han berättade - antingen om hästen Pernilla eller om hattkatten och byxhunden. Otroligt spännande för en liten tös.

Jag hoppas att det blir fler skildringar som jag får ta del av genom åren - de är uppskattade! :)

..i alla fall i mina drömmar! Jag har, så länge jag kan minnas, haft superhjältedrömmar, där jag är stark, snabb och slåss mycket. Jätteknäppt, jag vet, men ändå vaknar jag med ett leende på läpparna. Otroligt ofeminina drömmar, men så sjukt roliga! Det känns liksom bra att vakna och för en liten stund få tro att man räddat en hel stad från att gå under eller något liknande.. Ofta råkar jag i knipa i drömmarna, men lyckas i sista sekunden ta mig ut/bort/lyckas fly i sann McGyver-anda. Faktum är att det är dessa drömmar som är allra roligast att drömma! Jag minns faktiskt min första superhjältedröm.. Jag gick på dagis och brukade titta på Batman och Robin på TV (nån som sett du nu i "vuxen" ålder förresten? Vilket oerhört töntigt program!!) och drömde att jag var medhjälpare till de båda och hjälpte till att slåss mot skurkarna. BAFF! POW! Osv.. :-)
Undrar just om det är drömmarna som påverkat mitt yrkesval, ha ha!

Jag vet inte hur många som hann uppmärksamma eller som fått reda på i efterhand vad som hände för någon vecka sedan på boxerklubbens hemsida under fliken hälsokommittén.. Där stod nämligen Zeldas namn och registreringsnummer under hundar drabbade av sjukdomen PNP..
Sedan var det så fiffigt att om man gick in och slog på Zelda på SKK's hunddata, stod det även där att hon fått diagnosen PNP och alltså var död, eftersom diagnosen fastställs genom obduktion.. Eftersom alla kanske inte känner till exakt vad PNP innebär och hur diagnosen fastställs var det säkerligen många som funderade på vilka oseriösa uppfödare vi är som tar en kull på en sjuk hund.. Felet bestod i att hälsokommittén skickat fel stamtavla till veterinären som utförde obduktionen och således skrev den döda hundens diagnos på Zelda.

MEN "errare humanum est", dvs det är mänskligt att fela, även om jag tycker att sådana saker borde dubbelkollas innan det skickas in.. Vi har förståelse för att misstag kan ske, men tyckte att en ursäkt från deras sida ändå vore på sin plats. Eftersom vi (som dessutom är förstagångsuppfödare och inte har något rykte att leva på ännu) var rädda att blivande valpspekulanter fått kalla fötter så bad vi därför hälsokommittén att lägga ut en offentlig ursäkt på hemsidan där det klart och tydligt framgick att det var DE som gjort fel. Detta verkade dock vara ett för svårt uppdrag för hälsokommittén eftersom nu några veckor gått och ingen ursäkt kommit. Jag vet vem den felande länken är, men till skillnad från denna person på hälsokommittén så kommer jag inte hänga ut henne med namn, men jag förväntar mig fortfarande en ursäkt, det är det MINSTA de kan göra!!! Kommer ingen ursäkt kommer vi att gå vidare med denna tråkiga smutskastning. Tråkigt och onödigt, men sant. :-(

När vi bodde i Basel hade jag och Catta som plan att vi skulle gå på ett museum varje söndag för att få lite kulturell stimulans.. Nu tror jag bara att vi gick på ett enda museum (jag var på två andra på egen hand) men tanken var god! Kulturell stimulans fick vi en dos av i Glasgow, när vi var på museet där. Jag tycker konst är kul! Glasgow museets mest kända tavla är kanske den här:
 

Sa nu var man antligen har! Som jag har vantat! Biljetten bokades ju redan tidigt i varas, sa jag har haft gott om tid att se fram emot resan! Skottland ar riktigt mysigt och jag kan inte lata bli att flina at gatumusikanterna som spelar - sackpipa! Sa skotskt! :-)

Igar gjorde vi en dagsutflykt till Edinburgh och tittade runt i affarer och pa slottet, m.m. Idag ska dagen styras av "some SERIOUS shopping"! Allt ar faktiskt billigare an i Sverige, vilket var lite ovantat!

Ikvall blir det fodelsedagsfest hos en av Cattas jobbarkompisar fran Starbucks. Kul kul, hoppas bara att jag hanger med i snacket. Skotskan ar ju lite....annorlunda!

Foton kommer nar jag ar tillbaks i Sverie igen.. Tills dess: Arriverdeci!

Internet är faktiskt fantastiskt på vissa sätt! En sak jag gillar starkt är alla dessa forum! Man kan alltid hitta någon som tänker och tycker EXAKT som man själv gör, vilket är väldigt skönt! Det är otroligt befriande att läsa om hur någon annan sätter ord på samma tankar och känslor som jag själv har! Det får mig att känna mig nästan normal! ;-)

Imorgon går färden mot Skottland och för Joels del blir det några dagar "pappaledigt". Jag tycker faktiskt (hur söta de än är) att det ska bli skönt att komma bort från valparna några dagar! Det ska bli skönt att få sova hela nätter utan avbrott igen! (Sedan kommer jag givetvis sakna Joel och alla 11 hundar...) Men jag har längtat efter den här resan sedan jag bokade den i våras!  Det ska bli så otroligt kul att träffa Catta igen! Catta som känner mig innan och utan och som nästan vet vad jag tänker! :-) Sedan att jag nästan aldrig skrattar så mycket som jag gör med henne är ju bara ett stort plus!! :-)

Hösten har varit här på allvar nu ett bra tag och jag måste säga att jag GILLAR hösten! Jag älskar när det är dimmigt och frostigt! Då får man lust att efter promenaden med vovven kura ihop sig inne i soffan och njuta av lite hett kaffe/varm choklad! Jag hade kameran med mig för att föreviga den underbart sköna morgonen!

..och det gäller tydligen vissa stora barn också!
Igår satt jag stora delar av dagen och "lekte" med google translation! Jag skrev meddelanden på många olika språk till kompisar i olika delar av världen och när jag tröttnat på det så översatte jag hela websidor från engelska till svenska. Det roligaste var nästan att läsa mina kommentarer på bloggarna, översatta till engelska.. Testa själv på: http://translate.google.com/translate_t#
:-)

För det finns allt stooora likheter med att vara hunduppfödare!! Inatt väcktes jag en gång i timmen av att något av de små knytena skrek. Jag fick alltså sova i 45-minutersperioder.. Sånt tar på krafterna!! Nåväl, när de skrek var det bara att skynda dit och se så det inte var nån som var klämd.. Men givetvis var det inget allvarligt någon utav gångerna utan bara någon av valparna som inte fått så bra plats vid "mamma matbord" och därför klagade högljutt. Alternativt att de råkat rulla bort för långt bort från mamma och syskonen och inte hittade hem. I natt var faktiskt jobbigare än vanligt! Hoppas det inte fortsätter så!!! Jag har en stark känsla av att jag inte kommer vara så utvilad efter den här semestern... :-S

Det tar på krafterna att ha tio små valpar hemma! Särskilt när man oroar sig och nojar för att de inte får tillräckligt med mat, att Zelda ska trampa på dem/klämma dem eller att de ska bli sjuka! Men de ÄR ju så söta.. Och sanningen att säga så kretsar livet just nu inte runt så mycket annat än valpisar!! Igår när jag åkte in till "stan" fick jag hela tiden bilder av valpar i fostersäckar för ögonen och tyckte mig höra flämtande Zeldor och gnyende valpar vart än jag vände mig! Men då hade jag ju inte heller sovit på ett drygt dygn.. :-S

Nu får det snart vara dags tycker jag! Längtar efter mina alldeles egna valpar, längtar efter att sova lite bättre på nätterna utan en orolig hund som står och flåsar mig i ansiktet, längtar till dess att alla orosmoment vid valpningen är över!!

Jag tror det var någon gång när jag gick på mellanstadiet som sådana här bilder var som mest "inne". Men jag kan inte hjälpa det! Jag är fortfarande fascinerad! :-) Kan ni tricket? Ser ni vad det föreställer??

Själv saknar jag massor med saker; kompisar, städer, jobb (!) och liknande som man en gång träffat oftare/bott i/jobbat med.. Jag saknar ju som bekant Basel; förmodligen världens bästa stad, men jag saknar även Lund och i viss mån Växjö. Och Jönköping är det alltid lika skönt att komma hem till. Städerna och kompisarna kanske man kan ha viss förståelse för att man saknar med nostalgi i minnet.. Men jobb... Sanningen är att jag faktiskt saknar att jobba i vården ibland. Jag stortrivdes på demensavdelningarna och sommaren 2003 var ju bara för skön! Alla goa människor som jobbade och alla fåniga "hyss" vi hittade på!! Som när jag och Christian fick för oss att jobba på knä en kväll.. Fånigt och meningslöst - javisst, men det förgyllde kvällen och blev ett minne för livet! Men icke att förglömma från vården: alla underbart mysiga små tanter och farbröder som bodde på avdelningarna - och alla roliga saker man fick höra!! Mitt bästa exempel är något som en go liten dam sade. Hon hade vissa problem att formulera sig och orden kom inte alltid ut rätt.. Denna kväll var hon på sitt allra bästa och soligaste humör och strålade mot mig med hela ansiktet. Det lyste verkligen av tacksamhet. Så log hon, lade huvudet på sned och sade till mig "Du är så......" Sedan satt hon tyst en stund och rynkade pannan och funderade på vilket ord det var hon sökte, sedan kom fortsättningen: "...äcklig!" Jag tror det dröjde 10 minuter innan jag och kollegan kunde jobba vidare. Vi skrattade så vi grät, och stackars tanten som inte förstod vad hon sagt som var så roligt, skrockade med lite artigt. DET kan jag sakna! Men då kan man förstås alltid tänka på vad man har nu.. Jag stortrivs verkligen med jobbet jag har nu med! (Men det är lite svårare att skriva om roliga saker som inträffat.. Mycket är ju av känslig natur, därför är jag väldigt restriktiv med vad jag skriver om jobbet..) Men för att återgå till saknad; nu kommer maken åtminstone hem snart, dvs en sak mindre att sakna! :-)

Nu börjar jag bli nojig! Jag har tränat som bara den iår, (okej kanske inte andra halvan av sommaren så mycket som jag hade tänkt, men bra mycket mer än vanligt) med målet att springa BRA på lidingö.. Och nu, sista veckan har jag fått ont i halsen och ont i huvudet.. Så pass att jag "överlever" dagarna med en "lagom" dos Panodil forte.. Så träning är det inte tal om nu direkt.. Men jag hoppas  hoppas HOPPAS att jag ska tillfriskna så att jag kan åka upp till hufvudstaden på fredag.. Annars har ju all träning varit i onödan! :-(
En sak som verkligen inte gör något bättre är att Zeldas dräktighet verkar vara så jobbig nu att hon stönar och suckar och har svårt att sova.. Så då låter hon inte oss sova heller.. Rätt vad det är slår man upp ögonen och tittar rakt in i ett par bruna ledsna hundögon.. Till råga på allt har hon börjat ta sig friheter, som att till exempel klättra upp i sängen! En sån liten fräckis! Jag hoppas att valparna ploppar ut snart, så jag får sova!!?? :-S

..och även denna gång är det EA games som ställer till det för mig.. Men spelet jag fastnar för denna gång är det nya spelet "Spore". "Spelet går ut på att styra evolutionen från mikroorganism till rymdfart och världsherravälde. Spelaren skapar sin egen varelse som sedan skickas till en global databas och kan delas med och spela mot andra spelares varelser. En originell del i spelet är att skaparna ger dig en ickevålds-möjlighet. Du kan faktiskt spela hela spelet utan att föra krig eller mörda andra varelser. Valet är helt upp till dig." (saxat från Wikipedia)
Jag har ännu inte kommit så långt, har bara precis tagit mig upp på land.. Men jag gissar att jag kommer sitta många timmar till framför Spore.. :-)

Det blev faktiskt "flyga drake" igår kväll och även om jag inte helt läst ut boken än så blev jag förvånad över hur väl filmen följde boken. Visst, det är mycket som utelämnats, och mycket av det som händer (och framför allt sägs) i filmen kanske man inte helt förstår om man inte läst boken.. Men oj vad den var bra! Så hemsk, tragisk och gripande så jag grinade flera gånger!! Se den! OCH läs boken!!

..eller the Kite Runner som den heter på engelska, det är boken jag läser just nu. Den är väldigt bra och gripande, rekommenderas varmt! Jag är rätt sugen på att hyra filmen ikväll dessutom.. Får se vad maken säger! ♥

Tänk dig en liten treårig indisk pojk. Tänk dig att samma indiske pojk träningslöper omkring 3 mil om dagen. Detta var sanning för Budhia Sing, som nu har hunnit bli 6 år gammal och sprungit en hel del, bland annat ultramarathon på distanser upp till 6 mil! Budhias tränare köpte Budhia för ca 100 kronor efter att pojkens far dött och började träna honom efter att han sett hur uthållig han var. Målet för tränaren var att visa för resten av Indien att barn klarar av så pass hård träning och "om de börjar träna nu kan kvala in i OS 2016".

Så hemskt! Låt barn vara barn! Låt dem springa om de vill, men 3 mil om dagen? Knappast!

..skulle man nästan kunna kalla mig idag. Jag är på dåligt humör, så trött att jag nästan faller i bitar och har inte mycket ork eller lust kvar till någonting. Det tar sannerligen på krafterna med dagpass! Idag fick vi åka på en brand och jag chockades över hur folk flockades som hyenor runt branden. Det fanns ingen måtta på folks frosseri i andras elände. De flesta verkade tänka "Vad gör det om det jag blockerar vägen med bilen så att inte de andra bilarna eller räddningstjänsten för den delen kommer fram, bara jag får se/ta ett kort/ jag vet inte vad/ på elden!!" Jag blev faktiskt nästan äcklad av hur intresserade människorna var! Huu! Tur att det snart var hemdags för mig då, så jag slapp visa min mer och mer irriterade sida för någon! Ibland är det sannerligen svårt att hålla inne med bitska kommentarer!